Karolina

Igår körde jag mitt stora race ute i skolan, 6 lektioner, nästintill, på raken. Ganska tufft brukar jag tycka, men i år blev det den bästa lösningen. Men i alla fall: när jag mitt under dagen inser att flickan jag brukar läsa om, den cancersjuka lilla tjejen, som jag inte bara kan sluta tänka på, som det går både upp och ner för, är i min klass, på min danslektion. Och jag vet att hon tycker mycket om att dansa, det är nått hon ser fram emot, då blir mitt hjärta alldeles varmt. Både för att få se att hon orkade vara i skolan, och vara med på danslektionen, men också för att jag vet att hon har nått att se fram emot, nått hon kan längta till. Jag hoppas verkligen att hon får blir kvitt sin cancer inom kort och få bli stark och kunna leva sitt liv som alla andra barn