Karolina

Har precis suttit i en kvart samtal med en upprörd och arg förälder. Gällande några av mina elever. Särskilt jobbigt är det när föräldrarna inte vet hela historien och när dom tror att deras barn är bättre än vad dom är. Tycker heller inte om när föräldrar säger åt mig vad jag ska göra. Nog kan man få ha åsikter om mig som lärare, men inte när man beordrar mig att göra saker. Är man saklig och upplysande är det en sak, men när man sitter och upprepar samma sak hela tiden, nerklankande och iriiterat, då blir jag trött. Men nu var det iofs länge sen jag hade ett sånt här samtal, men det är ändå lika jobbigt. Det som känns extra jobbigt är att jag senaste året jobbat mycket med mig själv, för att minska dom situationer då man blir missförstådd, så att jag ska göra mig förstådd oavsett vad man är för typ av person. Och igår tyckte jag att jag verkligen var saklig och hade ett lätt men konkret samtal med eleverna. Men se, så denna förälder misstolkade det hela... Tror jag ger upp!