Karolina

TIll slut blev det lov iaf, trots det bistra meddelandet i måndags. Har försökt att inte tänkta på det, som några sa under måndagen, "det är meningslöst att ödsla energi på nått man inte kan göra någonting åt". Javisst är det så, och i veckan kan jag inte göra nått åt det. Men vi måste nu ta och göra oss hörda, trots att jag inte tror att det kommer att leda någon stans. Vi är vanligtvis kämpar, som tar beslut om neddragningar, utredningar, förändraringar mm och bara fortsätter hitta lösningar så att barnen inte ska drabbas. Men nu måste det ta slut!

Lovet har varit skönt/är skönt. Vi har inte gjort nått särskilt, hade tankar om att hitta på massor, men vi har slappat, sett film, lekt, jag har lagat mat i massor och fyllt frysen till dom nästkommande veckorna. Känns skönt! Idag åkte storasyster till mormor och ska sova över, och då passar jag och lillasyster på att gå på bio. Spöket Laban ska det bli och sen blir det en fredagsmys kväll, med lilla familjen.

Helgen kommer annars att vara fylld av tapetsering, måla, och så ska vi fira min pappa en vecka i förväg. Är ju inte hemma nästa söndag, så vi får ta det nu ist. Nä, nu ska vi äta lite mellis innan bussen går in till stan Trevlig helg!

Sen fortsätter min lycka:

Jag har tillsammans med min mamma och syster planerat in en weekend i Stockholm. Det skulle bli en enkel och billig helg, med billiga flygbiljetter, vi hade hoppats på fribiljetter till Hairspray och en shoppingrunda på stan. Övernatta skulle vi få göra i svägerskans övernattningslägenhet.

Flygbiljetterna var inte billiga, men inte dyra. Några fribiljetter fick vi inte, men tur var har vi en snäll mamma som betalat dom. Boendet hade jag fixat men så ringer svägerskan och säger att det blivit en dubbelbokning, att vi inte kan bo i övernattningsrummet. Så vart ska vi nu bo? Hotell eller vandrarhem? Vad är det här för dag? Nu går ju alla pengarna till resan och inga pengar blir kvar till shopping. Det är ju lika bra att stanna hemma om man ändå inte har några pengar att shoppa för...

Jag vill inte mer!!!!

Hur kan man göra så här? Jag bara undrar. Vilket fult sätt, vilken människa!!! Ja, jag är hård med mina ord idag, men jag kan bara inte fatta det hela.
För att göra en lång historia kort, så ska vi byta rektor, och från vårt håll har vi haft ganska klara åsikter om hur vi vill att våra nya rektor ska rekryteras och påpekat vikten av att lyssna på oss i verksamheten. Idag skulle vi ha en friskvårdsdag hela kollegiet, vilket började underbart med både flamenco och afrikansk dans. Efter det skulle vi träffa Elisabet jonsson svennerståhl, chef för skol och kulturkontoret, för att få vet hur upplägget skulle se ut när vi nu skulle rekrytera en ny chef. Då kommer hon in och säger att: det här är er nya rektor, en gammal rekor, som kommer att bli över och som snart ska gå i pension, här passar han. (Nä, kanske inte med dom orden, men så uppfattade jag hennes innehåll) Hon har helt enkelt kört över oss, tagit en person som Elisabet kan styra över och på så vis ha full kontroll och makt över min arbetsplats. Hur kan man göra så här!!!!
Jag, och hela mitt kollegium, är upprörda, frustrerade och förbannade. På eftermiddagen hade luften gått ur mig, jag kände mig alldeles matt och svag. All energi försvann. Hur ska jag ha kraft och engagemang att fortsätta jobba här, när högsta chefen bara vill lägga ner alltihopa?

Kan knappt gå in på bloggen längre, tänker bara på cancer. Och se tv vill jag inte längre, tänk om det är reklamen för hur många barn som dör i cancer? Nä, nu måste jag sluta tänka på det hela tiden, utan ta vara på livet jag har med mina barn

Jag är iaf glad, jag har fått träna i veckan! Tre promenader har jag fixat utan allt för mkt ont. I fredags provade jag även en kvart på löpbandet och det gjorde inte ont då heller. Fast igår kände jag av det rätt mkt. Men jag måste ju prova nån gång, så jag ska nog försöka med en kvart till i början av nästa vecka. Men en kvart är ju ändå kort tid, jämfört med vad jag sprungit i sommras. Nåväl, jag måste ju tänka på att bli bra så jag inte måste gå med besvär i foten allt för länge

I helgen har vi inte gjort nått alls känns det som. Fredagen bjöd på familjemys efter vår sena middag. Lördag var det lite småfix här hemma, plocka undan allt som kommit in från husvagnen, storasyster hade kompis, och jag och lillasyster bakade. Igår kväll hade vi middagsbjudning, i all enkelhet. Mkt trevligt och gott! Idag är det kroppkakor som ska tillagas och sen blir det kalas hos gammelmorfar, som lovat bjuda på smörgåstårta.Mums!

Sen är ju helgen slut, och en ny arbetsvecka på intågande. I veckan är det konsert som gäller, vi ska samla in pengar till världens Barn. Fullt upp med andra ord och jag ser verkligen fram emot lovet som är inom synhåll

För ett och ett halvt år sedan, hamnade jag av en slump, på en blogg, som bland annat handlade om ett cansersjukt barn. Inte mycket äldre än vår storasyster. Jag fastnade där och insåg med tiden att familjen fanns närmare än jag trodde. Det visade sig att barnet dansade för min kollega på helgerna och att det var ett roligt inslag i barnets sjuka liv. Det har gått upp och ner, men i våras var barnet färdigbehandlad, men en biopsi ville dom ta ändå, för att vara på den säkra sidan. Det visade sig att tumören fanns kvar och man påbörjade en ny behandlig. Läkarna hade inte gett upp hoppet, vilket kändes som nått positivt. När sommarlovet var slut och jag insåg att barnen nu var en av mina elever, kändes det roligt att jag kunde få muntra upp barnet med dans. Men så förra veckan var barnet inte i skolan, hörde att hon var på sjukhuset på kontroll. Väntade med spänning på en uppdatering på bloggen. Häromdagen kom det. Tumören fortsätter att växa och behandlingen har avbrutits. NEJ!!! Tårarna rinner och jag kan inte sluta tänka på barnet. 3 av 4 cansersjuka barn överlever, men det borde vara 4 av 4. Kan inte sluta tänka på detta!!!

Idag är det intensivarbete som gäller. Har tusen och en saker att göra, viktig planering, feedback till studenterna, lektioner och sen räknar jag med att arbetsdagen är slut. DÅ är det barnen som gäller för en timme eller så. Hämtas och matas, bytas kläder på, hoppas hinna kramas och lekas, ponnylekis, skjutsa hem, förhoppsningsvis lämnas hos farmor, hem, duscha, byta om, laga mat och äta, göra sig redo för utekväll. Kl 18 skulle vi ses, men jag är inte klar till dess. Just nu undrar jag hur jag överhuvudtaget ska orka gå ut och vara trevlig. Men jag hoppas att partyhumöret dyker upp under eftermiddagen. Men det får bli en lugn kväll, är ju hemma själv med barnen imorgon, så någon sovmorgon blir det inte. Sen på eftermiddagen kommer kusinerna och ska sova. Full rulle blir det. Och vi måste göra vinter ute i helgen, men räknar med noll hjälp av sambon. Får försöka övertala barnen att hjälpa. Nä, nu måste jag återgå till arbetet. Ha en skön helg!