Karolina

Har bestämt mig för att försöka mig på längdskidåkning i vinter. Har dammat av mina gamla skidor och stavar, samt hittat brorsans gamla pjäxor. Igår tog jag mig till skidspåret här i samhället, tände lyset och satte fart. Bakhalt var det som tusan, då det var plusgrader och hade varit nån typ av snöblandat regn under dagen. I skogen runt omkring mig såg jag tusen och en olika, vilda, givetvis farliga djur som bara väntade på att få hoppa på mig och äta upp mig. Tog mig en kort funderare vid första vägskälet, skulle jag ta kortkorta banan, det var ju så bakhalt. Men nä, nu hade jag bestämt mig för att åka skidor, då ska jag inte skrämmas av mörkret och skylla på föret. Jag får väl ta i mer med armarna helt enkelt. Men när jag var på toppen av banan, blev det mörkt. Stannade en liten stund för att vänja ögonen vid mörket och åka vidare. När jag såg tre lyktstolpar och bara svart framför mig, insåg jag att jag var tvungen vända. Jag vill inte bryta alla ben jag har bara för att jag inte ser vart spåret går i nedförsbacken. Så jag vände och fick mig kanske tom en liten längre åktur än planerat pga vändningen. Men skönt var det när jag kom hem, men jag tror jag ska försöka åke mer när det är ljust framöver...