Karolina

Kom hem på måndagkväll efter en helt underbar vecka i Turkiet. Varmt (40-45 grader), svettigt, skönt, avkopplande, god mat och trevligt sällskap. Har läst TVÅ böcker, vet inte när jag gjorde det senast, haft samtal utan att bli avbruten, fått äta i lugn och ro, bara tänka på mig själv. Sovit och slappat. Saknaden av barnen och sambon gick förvånansvärt bra. Visst saknade jag dom, men det blev nästan värst när jag väl kom hem och fick pussa och krama mina nära och kära. Då kom tårarna och jag kände en enorm saknad. Men nu är jag i alla fall hemma, en liten stund.

Drog på mig en förkylning, kanske från alla turkar som skulle peta på en, så jag känner mig lite risig faktiskt. Man kan inte tro jag vilat en vecka, så känns det iaf inte. Men ingen rast och ingen ro, idag åker jag till Stockholm för ett möte och lite shopping, kanske lite träning och förhoppningsvis hinner jag träffa Annika. Men det känns lite jobbigt åka från familjen, men jag försöker trösta mig med att när jag jobbar kväll hinner jag inte se dom mer än vad jag gör nu. Jag kommer ju hem i morgon eftermiddag.

Nä, nu är det bäst packa det sista och åka mot flygplatsen. Skynda, skynda...