Karolina

Prinsessan i vår familj är helt klart på bättringsvägen, men lillan är desto sämre. Det kommer fortfarande nya blåsor och idag har hon feber och är som ett plåster på mig. Så imorgon får jag stanna hemma med barnen och pussa och leka med dom.

För er alla har jag lite info om vattkoppor:

Vattkoppor smittar strax innan vattkopporna syns, fram till ca 5 dagar efter första kopporna. När de första kopporna börjat torka ut är smittorisken över.
Inkubationstiden är ca 10-20 dagar, ca 2 veckor är vanligast
Har man haft vattkoppor är det inte någon fara att umgås med en sjuk. För man kan inte få vattkoppor två ggr, inte heller kan man få bältros av att umgås med någon som har vattkoppor.
Ca en vecka tar det innan man kan återgå till barnomsorg/skola/arbete

Eftersom att jag lever ett traditionellt svenssonliv, så tränar jag givetvis på byagympa. Det är rätt ok träning, det är typ som aerobicpass, där deltagarna är i varierad ålder och kondition. Men det som stör mig, är att hon lägger ihop olika rörelser och tänker inte på räkningen på samma sätt som jag. Hon kan t.ex lägga ihop en rörelse på 4 med en rörelse på 8, och sen upprepa, så det blir 4+8+4+8+4+8. Ni som har samma yrke som jag kanske förstår vilket problem det blir för mig. Helt plötsligt måste jag räkna ALLT, hela tiden. Känns verkligen ovant

Vattkopperna har kommit.  Nån gång ska man ju göra bort det och det sägs ju vara så att ju mindre man är ju lindrigare blir det. Får hoppas att det stämmer. Bara trist att man måste göra jobbet fastän man är hemma med vab.

Nån måste ha glömt tända lyset idag. Det är ju så mörkt, både inne och ute.

Drygt 110 000 kr samlade vi in i veckan till Världens barn. Det är inte illa!

Häromkvällen satt jag och sambon i tv-soffan och plötsligt utbrister sambon "Men har vi inte 11-årsdag idag?"
Kastar en snabb blick på klockan och inser att, ja, det är ju idag. Hur kunde vi glömma den?
Är det så här det kommer att vara hädanefter?

Vi har senaste tiden arbetat inför en konsert, som skulle samla in pengar till världens barn. I måndags var det dags och  allt gick över förväntan. Mina elever var jätteduktiga och klarade av det galant. Att det dessutom samlades in drygt 11 000 kr i kollekt gjorde inte saken värre.

Sen så hålls det fler konserter under veckan, så jag tror att det kommer att handla om närmare 90 000 kr som vi kan skänka till Världens barn när veckan är över. Det är inte illa!

Ja, torsdag förra veckan var verkligen ingen bra dag. Förutom att jag höll på att kväva mig själv så gick varmvattenberedaren sönder. Men för ovanlighetens skull försökte jag se det positiva och det var att vi upptäckte det nästan direkt, så att inte 300 l vatten hann komma ut på vårt laminatgolv och i så fall skulle vi behöva byta golv i hela nedervåningen. DET skulle inte varit kul. Men lyckligtvis hoppas vi att det inte blir så.

Söndagen väder inbjöd till bullbak, så jag och döttrarna bakade drygt 100 bullar, men desvärre tänkte jag inte på att vi inte hade varmvatten till diskningen, så det blev inte kul. Fick göra som förr, koka upp vatten för att diska. Men goda bullar blev det i alla fall.

Så igår fick vi äntligen en ny beredare. Eller fick och fick, fick dyrt betala, över 10 000 kr kostade det. Inte kul! Det är mkt pengar, som man kan göra mkt kul för. Bla fickpengar under en Thailandsresa. Nu blir det istället till att spara, snåla och kämpa.

Förkylningen sitter som vanligt kvar, men idag har jag fixat ett recept på rinexin, elle hur det nu stavas. Får se om det hjälper, annars skulle jag återkomma om det inte släppte i bihålorna. Halsontet, som gör att man knappt kan äta, örosvidet och hostan var bara att vänta ut påstod hon (sjuksköterkan) Men hur länge ska jag måsta vänta, nu har jag väntat i 5 veckor? Nä, jag försöker se postitivt och tror på rinexin och att jag blir frisk av en minisemester till helgen

Då åker jag och älskingen bort och hälsar på några vänner som bor ännu längre norrut. Barnen stannar hemma och har det bra hos farfars/morfars. Och vi med hoppas jag

 Nu är det dags åka till undervisningen, ha det bra!

Idag hade jag en mindre trevlig upplevelse. Efter några krävande lektioner och samtal med lärarkanditater, så skulle jag äntligen få äta lite lunch. Matlådan hade jag glömt hemma och skollunchen såg inte så inbjudande ut, så det fick bli salladsbordet och hårdsmörgås till lunch.  Idag var det fullt i personalmatsalen men jag hittade en stol och klämde mig in där ändå. Tänk så olika det är från vecka till vecka, ibland är man där själv och ibland finns det inte platser kvar. Med facit i hand är jag tacksam att det var en full vecka, istället för en tom vecka. För efter några tuggor blev det stopp i halsen. Till en början var jag helt lugn, det är inget ovanligt och efter några klunkar vatten brukar maten fara ner. Men inget hände, maten satt fast. Kände att jag började behöva luft och funderade snabbt på vad jag skulle göra. Skulle jag kräkas så jag behövde rusa till toan? Eller skulle jag försöka dricka mer för att kunna svälja ner maten? Som tur var behövde jag inte fundera mer, utan dom övriga i rummet observerade min situation och kom om hjälpte mig snabbt. Fick bort det mest akuta, men hade svårt att andas till en början. Både av luftbrist men även kände jag att det satt kvar nått i halsen, men lite längre ner. Försökte dricka mer men det blev bara värre och jag försökte hosta, fick upp en del mat och en hel del slem/vatten. Men det var nått kvar ändå. Skolsköterskan var där, så  jag fick följa till hennes rum, så att jag inte skulle känna mig så utstirrad och inte helt förstöra matlusten för dom övriga. Satt och andades ett långt tag, försökte dricka mer och även lite fil och till slut så åkte biten ner. Men skärrad var jag, rädd till och med, och det är nått jag verkligen aldrig mer vill uppleva. Fy så hemsk det var.

Jag är oerhört tacksam för den snabba insatsen från kollegorna och omtänksamheten som dom visade. Jag hoppas att dom förstår vad det betydde för mig!

Istället för att stanna på skolan och arbeta valde jag att åka hem, men nu är jag jättehungrig och vågar inte äta, ifall det fastnar igen, för vem hjälper mig då? Nä, jag tror jag väntar till ikväll istället, det känns tryggare

Senaste veckan har jag haft en massa telefonsamtal som skulle vara ringda. Men varje dag glömmer jag bort dom. Men nu tror jag att jag fixat alla: frissan, boxer, blodgivningen, plaza och kommunen. Men ikväll kommer jag väl på ännu ett telefonsamtal som skulle varit gjort. Bara för att jag känner mig så duktig som äntligen lyckats ringa dessa...

Nu är jag sjuk IGEN. Igår var jag tvungen åka hem från jobbet. Kroppen sa ifrån. Den bara skakade och jag mådde illa, nästan så att jag trodde jag skulle spy. Kroppen är helt slut efter att varit förkyld i 4 veckor, och inte känns det som om det har blivit något bättre dom senaste dagarna. Ha verkligen försökt att bara köra på, för annars gräver man lätt ner sig när man är förkyld så länge, men nu orkar inte kroppen längre. Men jag kan ju inte vara hemma hur länge som helst för en förkylning. Och dessutom kommer ju lärarkandidaterna imorgon och på fredag ska jag ju på kurs och den vill jag verkligen inte missa. Skulle behöva en dunderkur för att få bort förkylningen just nu, fast ringa till farbror doktor lär ju knappast hjälpa, så mitt hopp står nog till apoteket. Får nog bli så, en tur till apoteket. Tur att vi bor nära i alla fall och att dom numera har öppet även onsdagar.

Förra förkylningen hade inte riktigt släppt, orken hade definitvt inte kommit tillbaka och jag tyckte hösten kändes tung. Kunde det bli en värre start på terminen. Jo, det kunde det. Det kom en till förkylning. Och nu har jag definitivt inte tid att vara sjuk. Har praktikanter, vfl:are, k-dag, kommande dansuppvisning, logopedträningar, läkarbesök, kurser och föreställningar. Ja, dom närmaste 3 veckorna finns det väl 1 eller kanske 2 dagar då jag kan vara hemma. Alla andra dagar måste jag till jobbet hur sjuk jag än är. Så det är till att hoppas att det inte blir värre, för då vet jag inte vad jag gör.