SÖMN, sömn...
Varför ska sömn var så svårt? Äntligen har vi hittat ett bra sätt att få sömnen att fungera hyfsat i alla fall på lilla M, ibland somnar hon på 5 min och ibland tar det 30 min. På morgnarna sover hon nästan för länge ibland, men oftast vaknar hon vid 9-tiden. Men det är den stora vi har bekymmer med. På dagarna är hon så trött att ´hon bara grinar ibland, och hon tjatar om att få sova. Igår somnade hon i bilen hem från grannstaden och sov drygt 30 min. På kvällen la hon sig strax efter halv nio, men vid halv elva fick hon komma ut till mig och lägga sig i mitt knä i soffan för då hade hon fortfarande inte somnat. Det går bara inte att hon sover på dagarna, då kan hon inte somna på kvällen. Men de dagar hon inte sover på dagarna är hon jättetrött under dagarna och bara grinar och tjatar om att få sova. Man kan då tro att när hon inte sover på kvällarna så ska hon somna fort och enkelt, men se det gör hon inte. Där är hon precis som sin mor. När det är läggdags är hon piggare än hon någonsin varit och kan inte somna. Minst 45 min tar det innan hon somnar. Jag tror jag blir galen, och vet inte vad jag ska ta mig till. Hoppas bara att det löser sig snart för jag är less på allt grinande hela dagarn pga trötthet!
Hoppas ni andra är piggare trots det regniga vädret!
Den där eviga sömnen....
Innan man själv fick barn hade man inte en susning om hur svårt och krångligt detta ämne kunde vara. Förstår att det måste vara jobbigt att befinna sig i mellanläget mellan att sova middag eller inte. Måste ju kännas som värsta Hitlermetoderna när ungen bönar och ber om att få sova men man hindrar henne? *s*
Här hemma tar det _minst_ 45 minuter innan Hanna somnar. Igår tog det 1,5 timme. Då var inte jag så glad...
Hoppas att det snart blir bättre med sömnen för S.